laspalmalawi.blogg.se

Gänget är precis hemkommet efter en, för vissa, intensiv helg i södra Malawi. Kalle, Ludde och Tyra besteg berget Mulanje på 3002m.ö.h. under två dagar. Dom tog ut sig rätt rejält! Jag (Anna), Eric och Rebecca gjorde en lite mindre hike, nästan fjuttig i jämförelse,  till ett vattenfall i våra Birkenstock och kände oss rätt färdiga efter det. Vi tog istället bussen till Zomba platån på 1500m.ö.h och njöt av frukostbuffen på hotellet, utsikten och en tur på hästryggen. Kände att jag valde rätt gäng! 

Nu är vi inne på näst sista veckan och alla ska byta avdelning. Ludde och Kalle var på förlossningen idag, Eric och Tyra åkte iväg med Outreach till en by för att vaccinera barn och Rebecca och jag var på operation. Vi fick se 3 kejsarsnitt under förmiddagen. Tänkte återberätta ett av fallen. 

Rebecca och jag har precis satt på oss rena op. kläder, stövlar och munskydd. Vi står redo i operationssalen och Rebecca är taggad på att se sitt första kejsarsnitt.  Kvinnan kommer in i operationssalen med värkar. Anestesiläkaren ska ge epiduralbedövning och försöker gång på gång men misslyckas. Man ser att kvinnan har ont och är orolig. Bedövningen lyckas till slut och kvinnan lägger sig på rygg. Man hänger ett skynke framför hennes ansikte för att avskilja henne från ingreppet. Hon ligger där vaken och ingen i rummet varken pratar eller lugnar henne. Man ser hur hennes händer, utsträckte åt sidorna, darrar då och då under ingreppet. Jargongen i operationssalen är rätt glad och folk skrattar och pratar högljutt. Upplevs inte vara speciellt patient-, eller för den delen, personcentrerat. De tvättar av hela magen och gör det sterilt för att sedan placera ett snitt tvärs över nedre buken. Därefter lägger man ett litet snitt i vävnaden mellan bukmusklerna och vi ser hur både kirurgen och sjuksköterskan tar tag i var sin sida och börjar, nästan brutalt, dra isär. Detta för att orsaka minimal skada på bukmuskulaturen men man blir rätt chockad de första gångerna! De sköter det väldigt snyggt och professionellt och samarbetar väl. Jargongen är densamma under hela operationen, högljudd och skämtsam. Man ser hur livmodern tittar fram och de lägger ett snitt och fostervattnet sprutar ut över hela kirurgens rock. Först får han tag på en fot, sticker in handen djupare och får tag på två fötter, sedan hela kroppen men huvudet är kvar. Man känner hur stämningen snabbt blir mer allvarlig. De tar skalpellen och gör öppningen större men det tar ett tag innan huvudet är ute. Sjuksköterskan håller upp barnet uppochner och det är stilla. Hon kniper kring navelsträngen, klipper av den och börjar massera barnet för att stimulera och torkar av. Hon tar en sug och tömmer näsborrarna och svalget. Sedan lägger hon barnet i min famn och jag och en annan sjuksköterska/barnmorska börjar intensivt massera för att få igång blodcirkulation och andning. Barnet har puls men har problem att andas på grund av för mycket vätska i lungorna. Han tar en sug för att rensa i svalget och ger konstgjord andning med en blåsa. Han sköter det riktigt professionellt och säger vad jag ska göra. Vi stannar upp och väntar på att barnet ska ta egna andetag. Tillslut börjar barnet andas av sig självt och skrika. Jag var rätt orolig där ett tag och jag tror flera av oss höll andan under dessa få minutrar... Lättnaden efter var enorm. Den lille pojken klarade sig! Barnmorskan ropar tvärs över salen där hon står vid mamman och den öppna buken, "Welcome to Malawi" och alla slappnar av igen. Mamman sys ihop och hon får vänta på att träffa barnet tills pojken blivit omhändertagen och undersökt uppe på neonatalavdelningen. 

Det är rätt högt tempo under ett kejsarsnitt och det gäller att alla samarbetar vilket är jättekul! De två andra kejsarsnitten gick bra, det var bara det första som hade komplikationer. Det är en rätt häftig känsla att få vara den näst första att hålla i barnet och få linda in den i vackra afrikanska saronger till ett litet paket. Det har kort sagt varit en spännande dag! 

Nu sitter vi på bussen i mörkret efter en kort tur till Lilongwe. Fullsmockat, utan baklyktor och i hög hastighet. Precis som det ska va!