17e juni


Nu har ytterligare en vecka förflutit på Nkhoma Mission Hospital. Vi "muzungus" (white person på chichewa) har delat upp oss i team om två och två där Eric och Tyra går på surgical ward, Ludde och Rebecca går på herrsidan av medicinavdelningen och Jag (Kalle) och Anna går på kvinnosidan av medicinavdelningen. 
Medicinavdelningens kvinnosida och herrsida är uppdelad på tre åttabäddarssalar. Ena salen är "non contact diseases". Den andra är "contact diseases" och den tredje är "airborne diseases". Patienterna ligger utslagna på de hårda britsarna och en salig blandning av dofter möter en varje gång man äntrar de olika salarna. Varje patient har en skara trofasta anhöriga, sk. guardians, som tålmodigt hjälper patienten med den basala omvårdnaden. Dvs tvätta, mata, klappa och vaka. 
Varje onsdagmorgon innan praktiken inleds med gudstjänst som leds av byns pastor. Vi sjunger med så gott det går i psalmerna på chichewa och jag inser nu att jag nog inte besökt kyrkan såhär frekvent sen jag blev medsläpad på kyrkans barngrupp som fyraåring av min välmenande mamma. 

Varje torsdag, fredag och måndag har alla avdelningarna en gemensam rond tillsammans med de två missionsläkarna. Varje avdelning har en representant som tar upp olika patientfall (på obegriplig engelska) och missionsläkarna fräser till när de upptäcker ett observandum kring en patient som bör iakttas, eller ha iakttagits. 

På medicinavdelningen har jag och Anna valt att följa de malawianska sköterskestudenterna. De är flitiga och nyfikna och dessutom väldigt kunniga trots att flera av dem endast studerat ett år. Tillsammans försöker vi tyda ytterst svårtolkade handskrivna läkarjournaler och ordinationer, vilket är långt ifrån en dans på rosor. Våra tolkningar och att vi ofta ser ut som frågetecken får Malawierna till skratt vilket ibland får oss att känna oss lite korkade. Till vår tröst så hånar vi skämtsamt tillbaka genom att påpeka att de inte kan stava.
Under dagarna sätter vi nål, tar blodprover och ger medicin bla., vilket kanske inte alltid fullt sker enligt vårdhandbokens formalia, tyvärr. Speciellt inte när vi satte kateter utan bedövning.. *ber en tyst bön om att practicumlärarna inte läser detta*

Malawierna har hittills haft väldiga svårigheter att uttala mitt namn (KALLE) vilket har lett till att jag fått förenkla mitt namn ett flertal gånger när jag presenterat mig. Trots förenklingarna uppkommer det ständigt nya modifieringar av mitt namn från malawiernas sida som exempelvis Kol, Ka, kRL, Kejl, Caleb och Coral (personlig favorit). Att uttala "Kalle" är alltså tydligen svårare än vad jag trott, vilket nu orimligtvis (?) resulterat i att jag numera går som "friend" i "Anna and her friend" när de tilltalar oss.

Kvällarna spenderas på lodgen med hemlagad veggomat av högsta kvalitet, tända ljus, kortspel och jakt efter Malawis största spindel. Tidigt kryper vi till kojs efter dagar späckade med intryck!

Skribentens magstatus: lågflatulent och fast. Livliga tarmljud

Fred på jorden. 

Skriv inläggstext 

Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Haha! Gillar magrapporten!

Upp